söndag 6 oktober 2013

Gay = Otrevlig ? ? ?


Satt i ett samtal med en kvinna häromdagen, en kvinna jag inte känner utan samtalat med vid ett par tillfällen. Hon berättade om sina intressen och började efter ett tag prata om deras lägenhet och var hon och hennes familj bor. Hon förklarade för mig att det inte bodde särskilt många familjer där de bor "Ja, endast några stycken, en av familjerna är det två kvinnor som lever ihop med sina barn, de är homosexuella, men de är jätte trevliga!!". Jätte trevliga??!! Det slog mig att folk har den förmågan att alltid komma med det lilla tillägget när de pratar om homosexuella par och framför allt om de har barn, de är jätte trevliga?? Jag har lite svårt för att förstå det där, varför är det ingen som gör det tillägget om de pratar om ett heterosexuellt par. Jag menar visst...pratar man allmänt om en familj och som man kanske nyligen lärt känna säger man väl det men varför har många det behovet att "försvara" den andres sexualitet. Hittills har det endast hänt mig en gång att jag pratat med någon som har tagit upp det faktum att de befann sig i en situation där ett homosexuellt par var med och hon pratade om dem som hon skulle pratat om vem som helst...det var liksom ingen sak att de var gay. Faktum är att jag ens fick veta att det var ett homopar med i tillställningen var för att hon sa att den kvinnan hade sagt ngt om sin flickvän punkt slut inget mer snack om det. Jag blir förvånad när folk fortfarande reagerar kraftigt när det pratas om homosexuella, att folk gör en grej av det...herre gud...get over it, du har inget med det att göra. Likväl att ingen har rätten att lägga sig i mitt förhållande har jag absolut inget med någon annans förhållande att göra. "Det har blivit för accepterat!!" "Folk känner efter för mycket!!" "Det finns fler homosexuella nu än förr!!" "Fler tror sig vara homosexuella fast de inte är det" !!!?? Va?? Vem skulle "välja" att vara homosexuell i ett samhälle som fortfarande motarbetar det hela, i ett samhälle där risken för att du ska bli mobbad och utfryst fortfarande finns... Skitsnack säger jag bara, folk "väljer" inte att var gay och OM de skulle göra det är det DERAS ensak och inte mitt eller ditt.
Hursomhelst så är jag trött på att folk blir så himla "till sig" när något som de anser vara udda, jobbigt och annorlunda för deras där och de försöker dölja sina åsikter och slänger fram det där "de är trevliga"...*suck* säger jag bara... För min del är du inte automatiskt otrevlig/trevlig pga din sexuella läggning, etniska tillhörighet, religion att du är man eller kvinna eller vad det nu skulle kunna vara. Trevliga människor finns över allt och likaså är det med idioter och har inget att gör om du är transvestit, hindu, kines eller amerikan. Det står jag STENHÅRT fast vid!!

måndag 16 september 2013

LIVRÄDD


Att vara rädd behöver inte alltid ha att göra med skräck, osäkerhet och något negativt. Rädsla kan även vara något positivt. Just nu är jag inte rädd, jag är snarare livrädd, skräckinjagad men ändå pirrig, nervös och glad. Ena stunden vill jag fly, gömma mig bakom soffan och bara sitta där, gömma mig för livet och allt som finns framför...
Jag tog ju steget ut och gav mig in i en okänd värld i januari, en okänd men ändå rätt trygg värld. Jag var på väg in i en dröm och jag lever den just nu. Men jag har ändå varit i en trygg värld som sagt och nu kommer nästa steg, ett steg som är ett stort prov samtidigt....
Jag ska inte hålla er på halster längre...
Det jag pratar om är min utbildning, ni som läser bloggen vet att jag läser till sjuksköterska och att jag började utbildningen januari 2013.
Nästa vecka börjar en ny kurs, en kurs som är totalt olik de kurser vi har läst tidigare. Den kursen och nästkommande är ihopvävda och innebär en hel del praktiskt jobb. Det vill säga att det är nu saker händer. Nu ska vi få lära oss ta prover och göra det där praktiska en ssk får göra, hittills har det bara varit teori. Nu händer allt roligt och jag är jätteglad men ändå LIVRÄDD!!! Det är nu jag sätts på prov på riktigt, för nu får man se om man kommer duga över huvud taget som ssk. Vad händer om jag är totalt misslyckad?? Jag grips av ångest och av glädje samtidigt för som sagt, jag har längtat efter detta men jag har ju aldrig gjort det...
Livrädd som sagt....
Panikslagen....
Ångestfylld....
MEN...
riktigt, riktigt glad!!!
Rädsla behöver som sagt inte alltid vara något negativt. Rädslan ger mig styrka, jag ska klara detta, jag ska kämpa och göra detta riktigt, riktigt bra!! Så det så....

onsdag 11 september 2013

Regel nr. 1


Den här kära lilla sjuksköterskestudenten fick för första gången idag komma till ett sjukhus och då inte som inlagd eller anhörig. Det var absolut första gången hon iklädde sig vårdens kläder och klev in bakom kulisserna på sjukhuset. Fältstudier var det och hon skulle vara på IVA (intensivvårdsavdelningen). Attans så spännande och det fullkomligt kröp i kroppen på henne, lyckan är enorm!! Som ett barn på julafton...ni fattar! Vad gör den lilla sjuksköterskestudenten??
Alla som har något med vården att göra känner till vissa regler som man absolut inte får bryta mot!! Kan ses som en petitess men det är NO NO NO!!! Det var en av de första sakerna vi fick lära oss i termin ett under mikrobiologin...vi pratar handhygien!!! När vi pratar handhygien är det inte bara att tvätta händerna med tvål och vatten och sen sprita...oooo nej!! INGET nagellack och INGA långa naglar, GUD FÖRBJUDE om du kommer med lösnaglar!!! Jag målar i princip ALDRIG mina naglar och mina naglar är nästan alltid korta.
Tror ni inte att jag hade målat naglarna i helgen??? Tror ni inte att den här kära studenten GLÖMDE att ta bort lacket igår och inser på morgonen att naglarna är målade...och inte i någon sådär diskret färg...neeeeeeej...de var SVARTA!!! Svarta så det fullkomligt skrek "Titta på mig!!!" och självklart glodde alla på mig, med en sån där suckande blick och skakade på huvudet... Ja, de gjorde inte det men de sneglade på mina naglar och jag kunde höra dem tänka "Korkade studenter" och visst fick jag kommentarer...dels från sjuksköterskan som jag gick med, hennes kollega och undersköterskan som var på avdelningen... Guuuud vad jag skämdes!!!!
Vad var det första jag gjorde när jag kom hem? Störtade in till toaletten och panikletade efter nagellacksremovern!! Hittade inget! Panikringer till grannen: "HAR DU ACETON???" Stackars grannen...hon sprang över med den i högsta hugg och nu kommer jag ALDRIG mer måla mina naglar. Nehe tack...ska inte bli den där pinsamma studenten med svart nagellack igen... SLUT!!!

tisdag 27 augusti 2013

Terminologi....


Nu så kära vänner, nu är det i full gång.
Skolan tuffar på, jag har att göra och jag kämpar. Just nu slåss jag med vårdvetenskapliga termer och jag grips titt som tätt av panik för jag känner mig totalt trög. Idag hade vi något som kallas för LS-RT och jag kände mig dummare än vad jag någonsin känt mig. Jag försökte mig på att göra mig förstådd men insåg snabbt att jag borde hållit klaffen för jag gjorde mig ännu dummare än vad jag är. Grodor fullkomligt flög ur munnen på mig.... Men...det är väl bara att dyka ner i böckerna och fatta vad det hela handlar om. Lärarna.....oj, nej förlåt...adjunkt heter det ju... Ähum.... Adjunkterna försökte med små tröstande ord tala om att det "minsann kommer trilla ner en pollett så småningom..." "ni går ju bara andra terminen..." men jag kände mig lika dum ändå....
Aja...nu har jag gnällt...sängen kallar och imorgon är det uppe med tuppen igen. Barn ska till förskolan tidigt sen ska lilla jag ner i böckerna för att ge mig in i den systemteoretiska världen.... trallalaaaaa....

torsdag 22 augusti 2013

Sommaruppehåll


Långledig har jag varit från bloggen, varför? För att jag helt enkelt inte har hunnit...
Många har legat på stranden i sommar kanske och njutit, mellan sina sommarjobbspass eller för att de helt enkelt haft semester. Jag har följt vänner på FB där de tagit en paus i vardagen åkt till stan för att äta en glass efter maten med barnen eller tagit med sig middagen till parken. Den klassiska svenska sommaren, när man gör små avbrott i vardagen för att göra det där lilla extra. Superhärligt och jag blir glad när jag läser vänners inlägg men min sommar har inte varit så.
Jag ska inte klaga för jag har faktiskt haft det bra och haft turen att komma till ett sommarjobb där jag trivdes, men sommaren har varit tuff. Mindre roliga saker hände inom familjen som innebar att vi fick hålla oss hemma större delen av sommaren, ingen strand, ingen semester och inga glassar nere i stan. Dock hade vi turen att vi fick oss en 3 dagars minisemester på Öland när vi fick låna en stuga av en vän och bara slappade i 3 dagar. 3 dagar då vi promenerade och hade det skönt. Det är därför jag säger att jag ändå inte kan klaga. Annat roligt som hänt är att jag har endast en omtenta att skriva och att jag sen är fullt godkänd, vilket känns underbart skönt. Jag har en ny termin framför mig och jag går in i den här terminen med inställningen att jag kommer ge 200 % av all kraft jag har!! Jag kavlar upp ärmarna och ger järnet.

Sommaren har även fått mig att tänka mycket, många känslor har varit i omlopp och jag har funderat vridit och vänt. Som jag tidigare skrivit här på bloggen har jag senaste året blivit besviken på folk som jag trodde var mina vänner, varför blev det så? Jag vet varför idag!! Det är helt och hållet mitt egna fel, jag var helt enkelt naiv! Mina ögon har öppnats och jag har insett att det finns människor jag helt enkelt inte vill ha i mitt liv, inte alls. Jag insåg att jag helt enkelt äcklas av dessa människor och att det har långt mer tagit av mig än givit något. Jag pratar inte om materiella ting, tjänster och gentjänster utan om energi. Min energi är det dyrbaraste jag har på mig själv och tar du den ifrån mig har jag inget kvar. Dessa människor tog massor av energi från mig. Jag har inte haft något alls att göra med dessa människor under hela sommaren och trots att sommaren har varit otroligt tuff och inneburit att jag har fått slita som ett idiot så har jag ändå mått bra. Ingen har suttit och tyckt synd om mig och jag har klarat mig själv men det är också det som gett mig styrkan. Och det känns riktigt, riktigt bra. En vän ska inte sitta och tycka synd om dig, för när något tycker synd om dig sjunker du bara djupare, en vän ska lyfta upp dig och ge dig styrka. Det är en sak om du är ledsen och behöver en axel att gråta mot...en helt annan sak än när du sitter och behöver "gnälla av dig".

Summan av kardemumman, sommaren är över och hösten är på väg in. I tisdags var jag på vårdcentralen för att ta prover (då hälsan inte varit på topp senaste åren) och fick mindre bra besked, jag tänker inte skriva om det här för jag är inte redo för det ännu. Ska dessutom på läkarbesök på måndag och få veta mer då, men jag är som sagt inte riktigt redo för att lägga ut detta här, för jag har inte smält informationen själv ännu.

Skolan är igång för mig och det innebär egentligen mindre tid över för annat men jag tror att jag kommer komma igång mer med bloggandet igen för jag kommer sitta mer vid datorn nu. Hösten är igång och hösten för mig känns som en nystart. Dåliga saker har hänt som sagt men jag kan inte påstå att jag känner mig nedstämd, jag har gråtit en skvätt och sen tittat framåt. Man ska och man får vara ledsen bara man inte stannar där, eller hur? ;)

Ps. Bilderna i inlägget är från vår lilla minisemester på Öland. :)

måndag 24 juni 2013

Yoga for life


Jag känner att jag har verkligen kommit igång med yogan och är peppad till max. Jag är inne på dag 3 (sorry, fick inte till det på midsommardagen) och jag har redan börjat känna av fördelarna. Jag var helt på det klara med att det skulle medföra en massa fördelar att yoga dagligen i 30 dagar men det har faktiskt medfört en fördel som jag inte hade förväntat mig. Inte nog med att det föds ett slags sug efter mer och mer hela tiden så har jag börjat känna sug efter ytterligare träning, annan träning än yoga. Jag vill röra på mig, jag vill springa, gå, cykla, styrketräna etc, etc. Vad kom det ifrån?? Det är helt klart välkommet, men jag hade inte förväntat mig det. Att jag skulle vilja äta hälsosammare och sköta om min kropp, ja absolut...men jag trodde faktiskt inte att jag skulle få igång ett sug efter mer träning. Otroligt glad och överraskad över detta! Och jag kan tala om för er att den här resan ska bli riktigt spännande! Jag har tidigare försökt mig på olika slags challenge's, varav jag gick ut med en offentligt här, då jag skulle äta raw food i 30 dagar. De utmaningarna har bara gått rakt i stupet, och jag måste nog säga att jag tror just nu att jag vet varför. Skillnaden mellan DE utmaningarna och denna är att den här är mer kravlös. INGEN har sagt VAD exakt jag måste göra under dessa 30 dagarna mer än att det ska vara yoga, men inte VAD för slags yoga, och man har ju faktiskt olika förutsättningar. Jag har börjat väldigt mjukt och sakta. Första dagen tex. ägnade jag mig mer åt meditation, jag gjorde inte så många asanas och så har jag sakta byggt upp det hela. Idag tex yogade jag mer än 30 minuter. Jag yogade först på dagen med min 4 åring och sen även senare då jag gav mig på lite mer utmanande yoga. Det är skönt och jag älskar det här kravlösa och att man kan göra lite som man själv vill! :) To be continued...

onsdag 19 juni 2013

Yogautmaning


På fredag startar den och så fort jag upptäckte detta var jag ju självklart tvungen att anmäla mig. Jag ska utmana mig själv och jag tycker att det är ett perfekt tillfälle för mig att få igång min yoga som jag så länge har velat. Anmäl dig du också, det kan du göra här. Passa på!1 Du har absolut inget att förlora...jo, förresten nu ljög jag...du kan förlora din trötthet, ditt dåliga humör, värk, stela leder etc, etc.. ;)

fredag 7 juni 2013

~Sommarlov~


Sent i natt eller kanske tidigt i morse, beroende på vilket perspektiv du ser det ifrån (03:30) skickade jag in min sista examination för den här terminen. Hade suttit uppe och vridit och vänt på min text, plockat bort, lagt till, redigerat etc, etc. Just då, mitt i natten när jag skickade in den fullkomligt skakade jag, det var jobbigt, jag tyckte att jag inte hade gjort tillräckligt bra ifrån mig och jag var arg, ledsen och besviken i största allmänhet. Fortfarande tycker jag att mitt arbete var halvdant och jag är inte nöjd alls, jag tycker inte att det finns någon tydlig röd tråd genom den och jag tycker att den känns rätt tafatt och hafsig. Hur eller hur känner jag efter att ha sovit i knappt 5 timmar att jag kan släppa det hela nu, det ligger liksom inte i mina händer. Jag har alltså tagit sommarlov!!!
På tisdag kommer jag få resultatet av gruppexaminationen och även min sista omtenta...fram tills dess tar jag det lugnt och tänker inte ens så mycket som att ägna en tanke på skolarbete.
Nu ska jag sticka, jag ska baka bröd, grilla med vänner, yoga och dricka goda gröna smoothies! <3

söndag 26 maj 2013

Jag ger upp


Jag orkar inte mer...
Det har blivit för mycket...
Jag klarar inte av att kämpar längre...
Och värst av allt: det skrämmer mig...
Skola, barn, hem och snart även jobb...ekonomin ligger och fnissar i hörnet, sommaren närmar sig med stormsteg, alla fina kläder på alla vackra kroppar... Man ser folk som är ute och springer dagligen, alla hurtiga och glada människor som lägger upp peppande och fina bilder på när de är ute och springer eller är på gymmet... *suck* Ja, det är knappast så att Olga Rönnberg har tvingat mig att följa hennes sida på FB och bilderna är till för att motivera och peppa.... men just nu är det för mkt.
Jag orkar inte längre...vikten är för hög och jobbet i skolan och hemmet är för mkt. :(
Dessutom har jag börjat känna att berget har blivit för högt för att bestiga på egen hand just nu. Jag har hela tiden känt att jag behöver hjälp, men nu behöver jag mer hjälp en någonsin för nu har även motivationen dalat rejält. Jag är ledsen, riktigt ledsen över detta. Jag är trött på att vara trött, för jag är trött mest hela tiden. Jag orkar inte ens koncentrera mig på skolan längre, energin är som bortblåst.. Vet inte vad jag ska göra längre... Jag har inte råd med att lägga ut pengar på gymkort just nu, inte heller har jag råd att anlita någon för hjälp med viktnedgång. Vikt Väktarna...bara att glömma!! Jag hinner inte att springa på deras möten en gång i veckan i stan på just DE tiderna som de anger. Jag vet ärligt talat inte längre...jag orkar heller inte. 33 år fyller jag...33 år...jag orkar inte må så här längre...vill ha energi och ork, vill leka med mina barn, vill åka till stranden med mina barn i sommar. Dessa saker är otänkbara, finns inte med på kartan alls att jag åker till stranden, att jag sätter på mig bikini...ALDRIG I LIVET!!! Jag tycker synd om mina barn för de har flertalet gånger bett om att få åka till simhallen men jag vägrar sätta på mig baddräkt eller bikini...aldrig i livet, inte ens min man får se mig i underkläder...vill inte att någon ska se mig...för jag äcklas!!!

tisdag 14 maj 2013

När hälsan sätts på spel


Jag har varit överviktig de senaste 7 åren men för 3 år sedan (november 2010) accelererade min övervikt rejält då jag sattes på medicinering. Hela 18 kg gick jag upp på 2 månader. När min läkare såg detta plockades medicinen bort med en gång men övervikten har funnits kvar sedan dess och jag kämpar. Min normalvikt ligger på ca 50-55 kg till mina 161 cm. Idag väger jag ca 10 kg mer än vad jag gjort som höggravid och det är en plåga för kroppen.
Att jag inte ser bra ut eller att jag inte har något att sätta på mig är den lilla biten i den här historien. Min hälsa är den som satts på spel.
Efter 7 år som överviktig (då låg min vikt på ca 70 kg vilket är 15 kg för mkt, redan där var det tufft) och 3 år med ett BMI som ligger på fetma känns det. Jag är endast 32 (fyller 33) och ser mig själv inte som särskilt gammal, jag känner att livet har liksom bara börjat. När jag flåsar bara jag ska upp för trappen och när jag har svårigheter att ta mig upp från soffan, för att inte prata om vilket tjå det är att resa sig upp från sittande på golvet då känns det ska jag säga...det gör ont i själen. Jag har haft rejält med värk till och från de senaste 3 åren, det är tufft!! Yrsel, trötthet, värk i leder, värk i rygg och nacke, fötter, domningar etc. etc...det har liksom blivit vardagsmat.
MEN i fredags sattes jag mot väggen, jag fick stå face 2 face med det jag har fasat för. Jag var på mitt gamla vanliga rutinmöte hos min husläkare, vi pratade om mina mediciner och att jag har slutat med dessa och hur skönt detta var. Nu skulle vi se framåt!! Då började hon ännu en gång gå in på min övervikt och var bekymrad över detta, hon säger då till mig att vi kanske ska börja överväga Gastricbypass för min del... Det kändes som ett slag i ansiktet!! Är det något jag är rädd för så är det operationer och just GBP är en sådan operation som ofta ger stora komplikationer. Hon talade om för mig att hon vill se mig kunna tappa vikt på egen hand först men annars så övervägde hon att skicka mig på en sådan operation. När mötet var avslutat skickade hon mig till provtagningen för en vägning och för att kolla mitt blodsocker. Det var här jag stelnade till rejält.
Det bör tilläggas att jag under mina tre graviditeter haft graviditetsdiabetes och tillhör riskgruppen för diabetes. Dessutom har jag sista tiden känt av blodsockersvängningar.
Blodsocker tas och jag ligger på 9,2 ! ! ! ! ! ! Jag ville gräva en grop och lägga mig. Visst...jag hade 1 timme innan ätit en massa riskakor plus bullar på det, men ändå!! Kan inte min kropp hantera detta så ligger jag illa till. Jag har kanske inte diabetes, men jag har helt klart en glukosintollerans och detta är inte ok.
Jag är bara 32 år, jag fyller 33 om några månader!! Om jag ska ha diabetes typ 2 redan nu....då känns det illa!!
På allt detta vägde jag mig idag på morgonen och jag väger 93,2 kg! ! ! ! ! ! ! SÅ nu har jag sagt det!! Lilla jag på 161 cm väger 93,2 kg!!! Nu är det offentligt och jag SKÄMS!!!
Min hälsa står kraftigt på spel och något måste göras NU!! Jag vill leva och vara frisk, jag vill träffa mina barnbarn och jag vill bli en gammal satkärring som gör livet surt för familjen när jag skakar fram på min rullator. En sådan kärring ska jag vara i tjockrosa kjol, flaskbottnar till glasögon och en prickig rosett på huvudet ska jag ha, och glöm inte mina röda skor med gula strumpor!!! Jag vill leva länge och jag vill må bra!!! Minst 80 bast jag ska bli, gärna 90!! Fan så här ska det inte vara, hur ledsen och upprörd jag blev över detta och många kanske anser mig överdriva, så känner jag att nu får det vara nog!! Jag är i en ålder där livet ska sprudla och min kropp är värre än vad många 90 åringars är, det finns ta mig tusan 90 åriga kärringar som är friskare och vitalare än vad jag är...nehe....så här får det inte gå till längre!!
Helt ärligt...det är inte normalt. Min kusin gifter sig om några veckor och jag vill_inte_gå!! Varför?? Jo för att det finns inte något att sätta på sig. Helt sant!! För det är inte bara den fysiska hälsan som är skit när man är så här tjock, det är även den psykiska. Jag vill inte handla kläder, jag vill inte "klä upp mig" sminka mig och gå på stan. Ska jag någonstans utanför hemmet så vill jag vara så grå och trist som möjligt för att INGEN ska se mig, jag_vill_inte_synas!!! Och då är det tänkt att man ska gå på bröllop och dessutom träffa släktingar man inte träffat på över 20 år?? Inte särskilt sugen på det....

Så är det kärra vänner...detta är ett fettos bekännelser...

onsdag 1 maj 2013

Maj, maj måne...


....jag ska skicka dig till Skåne...
Hahahaha....barnaminnen...dock måste jag säga att jag inte hört att barn säger detta längre... Förr i tiden hade vi två dagar på året då det var tillåtet att luras, första april och första maj...i alla fall när jag var barn. Är det endast första april numera, eller??
Första maj är det idag och luften är fylld av vår, jag njuter ....

tisdag 30 april 2013

Symöte

Nu är det inte mkt kvar och nästa symötesinlägg hoppas jag att ja kommer kunna lägga upp det färdiga resultatet av sjalen! Men detta är iaf mitt liv just nu: stickning och studier!! :) fick dessutom tillbaka två tentor under loppet av en vecka....kuggad på båda!! Inget jag hänger läpp över faktiskt utan tar tjuren i hornen och pluggar på!!

måndag 29 april 2013

~Bollywood~


Just nu är jag jätte sugen på att lära mig dansa bollywood och Bhangra. Youtuba gör jag för glatta livet och jag ska göra allt jag bara kan för att lära mig denna dansform. Har velat det länge men nu, nu ska jag banne mig ge mig på detta. Ska leta dessutom på nätet efter DVD som man kanske kan beställa hem...dock verkar det inte finnas så mkt. Om någon där ute känner till en DVD som de kan tipsa mig om blir jag glad.

onsdag 24 april 2013

Slow down...


Det har jag blivit tvungen att göra... Nu backar jag och jag gör säkert många besvikna men som student och småbarnsmamma kan jag inte endast se till mig själv utan även till det som finns kring mig.
Jag har mått skit rent ut sagt dessa tre dagar och det är inte hållbart. Migrän, illamående, trötthet, irritation, tjurighet är endast en liten del av det som hänt mig.
Barnen har haft en mamma med ett sjuhelskottas humör, skolan har jag inte kunnat sköta heller för jag har inte kunnat hålla ögonen öppna...funkar inte. Funkar inte att ligga hemma med migränliknande huvudvärk i 3 dagar! ! ! ! ! Nej, jag har en skola jag måste och bör sköta, för det är mitt jobb och jag har valt detta, jag har länge drömt om detta. Barnen behöver också sin mamma och jag kan inte gå runt och muttra, gapa och gnälla för småskit.
Jag måste alltså tyvärr lägga ner denna challenge...iaf för den här gången, det blev för mkt. Till saken hör också att jag i dagarna avslutade (har under ett par veckor trappat ner) en medicinering jag har haft i 3 år, vilket också ger en del symptom och den här utrensningen förstärker säkert dessa symptom. Dock kan jag säga att dessa dagar har inte varit förjäves för jag tänker plocka bort socker från min kost helt och hållet, smörgåsätandet är borta och kaffet ska jag verklgien försöka minska på. Salladsätandet ska ha en central roll i min kost och frukosten ska jag försöka hålla till en grön smoothie per dag!! Så en del saker är faktiskt positivt...
Sorry om jag gör er alla besvikna men jag måste...för det är inte hållbart!!! Tränandet har också tagit stryk för jag har inte kunnat träna...har inte haft energi nog till det...

tisdag 23 april 2013

J¤%##%VLA AMNINGSHATARE!!!! :(


FY FARAO rent ut sagt!!! Är så förbannat trött och arg på dessa amningshatare!! Blir GALEN när jag läser sådana här artiklar!! Hur i &¤%¤/ är man funtad när man ska föra strid mot något som är så naturligt som amning?? Varför?? Ska amning förbjudas enligt dessa människor undrar jag?? Varför riktas ett sådant hat mot amning?? Det är lika oförklarligt och lika korkat som rasism!! Vart är vi på väg?? Ammande kvinnor hotas och hatas?? Jaha...ska vi sluta föda barn?? Ska vi sluta vara gravida?? Ska vi sluta födas...vi kan ge upp döden också...eller vänta...vi kan sluta existera helt och hållet!! För uppenbarligen är inget av det som är det naturliga livet acceptabelt!! Vad F_N liksom!!! Allt är fel och allt ska det riktas hat mot!! Ge er!!! Kan folk sluta engagera sig med alla dessa småpetitesser och istället rikta sin energi mot sånt som är viktigt på riktigt!! Folk svälter och dör runt oss, barn går utan mat och på gatorna, barn blir sexuellt utnyttjade DÄR har ni problem!! Inte kvinnor som ammar sina barn!! Inte kvinnor som engagera sig i att hjälpa familjer med amning. För dessa människor som är engagerade i amningshjälpen gör ett stort jobb och en stor insats. De får INTE betalt för att svara i telefon på FRITIDEN, DYGNET RUNT!!!  Det kanske dessa korkade hatare ska tänka på, detta är helt och hållet volontärarbete. Och bara för att de heter amningshjälpen betyder det inte att de är militanta, behöver man hjälp med avvänjning för att man kanske vill ge ersättning finns de där för hjälp och stöd också.
Så ni som hatar kvinnor som ammar eller använder er energi till hat i största allmänhet: kanske dags att sätta igång er hjärndöda verksamhet till något vettigt istället...skruva upp maskineriet istället där uppe så att det börja funka ordentligt...för uppenbarligen gör det inte det just för tillfället...

Och vem har sagt att amning är bara till för bebisar?? Hejja dessa mammor säger jag!!

Rawsanga

Här har ni dagens middag gott folk!! Rawsanga!! Recept om någon är nyfiken:

1 zucchini

Pumpafrön
Linfrön
Alfagroddar
1 gul lök
Salt/peppar
Olivolja
Liiiite citronjuice
Paptikakrydda

Mixa allt tillsammans

Tomatsås:

4 tomater
12 soltorkade tomater

Mixa

Ta en osthyvel och hyvla zucchinin. Varva sedan zucchini med fröröran och tomatsåsen! Voila!! Smaklig måltid!!





Symöte

Stickar vidare på min sjal!! Har nu också bytt garn då det rosa tog slut. Nu har jag gått över till ett tweedgarn! Fick frågan om vad det förra garnet var för något! Tyvärr vet jag inte, önskar jag hade behållit remsan som omger garnet för jag ville själv ha mer..
Sjalen stickar jag på rundstickor nr. 6 mestadels slätstickning med ökningar på 4 ställen!

måndag 22 april 2013

Dag 2 av 30

Somnade vid 19:00 igår med mina små töser!! Helt slut, huvudvärk och på riktigt dåligt humör!! Vaknade med huvudvärk och ville verkligen inte upp!! Lika dåligt humör!! Kommer hem fixar denna fruktsallad och längtar redan efter en smörgås! Men suget efter en smörgås är faktiskt inte SÅ stort värre är det med mitt sug efter kaffe!! Hela mitt jag skriker efter en kopp kaffe!! Jag vill!! Helt allvarligt...jag fasar över den stund då jag kommer stå face to face med en kopp!! Vet inte om jag kommer kunna stå emot... Den här drogen dom kallas för koffein har sitt grepp om mig på ett fullkomligt läskigt sätt... Men, men... Ska bli spännande detta... Sitter här med min sallad och min kopp te...
Fortsättning följer ;)

Dag 1 av 30

Dag 1 idag på min challenge!! Vaknade helt utmattad och har bara legat ner idag! Klarade inte ens av att ta mig till skolan!! :/ Har ätit frukt och en stor sallad hittills, och inget kaffe utan hållt mig till te, grönt te!! Ikväll ska jag ägna mig åt meditation och gå och lägga mig tidigt! Imorgon vill jag vakna pigg och alert!! Har mycket läsning att ta igen och det är riktigt frustrerande när man vill och man känner sig totalt utmattad!! Men imorgon är det en ny dag!!
Måste säga att jag har redan utsatts för frestelser när barnen skulle äta! Jag var såååå sugen på att smaka av den där potatisgratängen.. Men icke!! Detta är min challenge!!
Här är en bild på dagens middag!! Mums!!

fredag 19 april 2013

Raw food challenge


Förra inlägget skrev jag om hälsa och jag tog upp raw food där. Senaste dagarna har jag funderat i stort och smått på min egna hälsa och de reformationer jag gör där. Sista veckan har jag varit slarvig och inte skött mig öht taget, ingen träning ingenting. Varför?? Ja, tänk om jag kunde svara på det...
En kväll satt jag och hade mina små funderingar och började tänka på det där med raw food igen.
Jag har svårt att se att jag livet ut bara skulle kunna leva på råkost men jag är ändå nyfiken på den kosthållningen och har läst på en del om den.
Jag är sugen på en 30 dagars raw food challenge!! En challenge som startar i så fall på måndag. 30 dagar med bara raw food!!! I detta fall ska jag bara pressa mig själv och tvinga mig själv att äta 100 % raw i 30 dagar och får se sen hur jag fortsätter, dvs inget tvång om att gå vidare med raw food.
Vad säger ni?? Ska man sätta igång med en sådan challenge här på bloggen och ni får hänga med dagligen under dessa 30 dagar??? ;)

onsdag 17 april 2013

Hälsa


Begreppet hälsa är något som vi har haft som diskussionsämne i grupparbetet. Finns en hel del som står i böcker och litteratur som begrepps om hälsa och sjukdom, men vad är hälsa och sjukdom?
Helt ärligt är det begrepp som kan vridas och vändas på i det oändliga och som man kan se från alla de möjliga perspektiv och vinklar. Hälsa är ett begrepp med en innebörd och har varierat under historiens gång och som fortfarande ändras och som ser helt olika ut beroende på vem du frågar och som varierar inom kulturen också. I vissa kulturer är du sjuk om du är magerlagd, du är inte kvinna nog om du inte har lite om rumpan. Medan inom andra kulturer så är du sjuk om du har hull men ses som frisk som du är smalare. Vissa kulturer är du sjuk vid huvudvärk men inom andra kulturer är du inte sjuk om du inte har feber. Inom vissa kulturer ska kvinnan ligga till sängs i 40 dagar efter att hon har fött barn, medan andra anser att hon kan upp och jobba redan samma dag eller åtminstone dagen efter.
Variationerna är stora, större än vad man kan tro. Men vad är hälsa och vad är sjukdom?
En del menar på att det kan vara hälsosamt att fasta emellanåt, men andra kallar det för svält och ohälsosamt. De symptom som dyker upp under en fasta kan ses som "renande" och att det är slaggprodukter som kroppen gör sig av med, medan andra menar på att det är symptom som tyder på ohälsa och att kroppen inte mår bra. Vem ska man tro på??
En del forskning tyder på att det är ohälsosamt att avstå från kött och att man utsätter sin kropp för stor fara om man plockar bort animaliska produkter från sin kost. Men andra menar på precis tvärtom...
Jag skulle kunna fortsätta i en evighet, man blir inte klok. Dock kvarstår frågan, om man vill uppnå maximal hälsa och må så bra som möjligt, vem lyssnar man på och vad ska man följa?? Finns det rätt och fel?
Idag är informationen stor och alla står fast vid sitt, alla anser sig besitta sanningen och att just DE har rätt. Fokus vad gäller hälsa och att leva hälsosamt ligger då i första hand på vad du ska äta, hur du ska äta och när du ska äta. Maten har blivit ett laddat ämne och alla ska lägga sig i varandras matvanor. Skulle en människa då också avvika i sin kosthållning och inte göra som "alla andra" ses den personen som konstig och udda. Vad man äter blir på så sätt ett signum och likställs med ens personlighet, något jag anser som riktigt konstigt.
Förr var det inte lika komplicerat, man åt det som fanns. Det enda som skiljde kosthållningen åt var beroende på vart du bodde. Bodde man här i Sverige var det kött och rotfrukter på menyn, åkte man söderut blev utbudet bland frukt och grönt lite större osv. Man behövde inte tänka så mkt mer och jag kan nog säga att jag tycker att det låter rätt skönt. Utbudet bland maten har liksom blivit lite för stort. Det räcker med att man bara går 10 år bakåt i tiden så var bär svårt att få tag på under vintern, idag har vi färska jordgubbar året runt. Apelsiner var en frukt man åt främst runt juletid...samma där...idag har vi färska apelsiner året runt. Det känns fel, framför allt ur hälsovinkeln. Hälsa är inte bara vad vi stoppar i oss och vi tar oss till gymmet tillräckligt ofta. Hälsa är en helt annan helhet.
Av alla de studier jag har följt under årens lopp tycker jag att raw food och auyrveda är de som låter vettigast. Inte bara för maten utan för att de ser på helheten. Det är inte bara vad vi stoppar i oss, det är hela tillvaron vi befinner oss i. Om vi ska ha alla dessa frukter och grönsaker runt oss hela tiden och inte bry oss det minsta HUR de kommer till oss, då har vi inte tänkt till ordentligt. HUR kan vi ha jordgubbar på tårtan mitt i december? HUR kan vi ha bananer året runt?? Varför kostar ananasen bara 10 kr när den har fraktats genom halva världen för att hamna på min tallrik? Om jag inte tar hand om jorden jag lever på och ser till att den mår bra, hur ska jag då kunna må bra och vara hälsosam?

tisdag 16 april 2013

Rent spel?


Hur vet vi vem som sköter sina kort? Hur vet vi att den vi har mittemot oss har rent mjöl i påsen? Är det vi har framför oss det man tror att det är och hur mycket ska vi gå på vår magkänsla.
Sista halvåret har det hänt saker i mitt liv som jag aldrig trodde jag skulle bli utsatt för, för jag trodde inte den sortens människor existerade. Jag har blivit mer på min vakt, men problemet är att jag kanske har blivit för mycket på min vakt. På gott och ont?
Hursomhelst måste jag säga att det går inte att undgå att känna sig sårad och vara ledsen. Jag säger gång på gång att jag inte bryr mig men hur man än vrider och vänder på det hela så är det sårande när en vän sviker än eller när man upptäcker att man blivit förd bakom ljuset. Åldern spelar ingen roll, för svek är alltid svek och gör alltid ont.

Symöte

Dags att göra ett inlägg om vad jag stickar på för tillfället! Vad gör hon? Jo en ny sjal!! Jag trivdes inte till 100% med mönstret från Stephen West så jag har gjort om den lite och stickar på en ny sjal!! :)

söndag 14 april 2013

"Ropa inte hej...."

Jag tänker inte ta ut något i förskott, finns ingen som helst anledning att göra det...men jag kan inte låta bli att pusta ut en aning iaf.
Två tentor skrivna på två veckor, pluggat som en idiot och jag är helt slut i bollen, slänger mig in i den nya kursen med glädje trots att jag inte engagerat mig öht i den nya kursen som började i måndags. Men det gör inget, jag vet att jag kan ta igen det. Trots att jag inte har en aning om hur det gick och trots att jag inte slappnat av helt och hållet så känns det som att en tung börda har släppt från mina axlar. Just nu kan jag inte göra något öht åt resultatet...det ligger inte i mina händer alls. Det enda jag kommer göra är det jag inte förlorar på öht. Jag tänker fortsätta att hålla det jag har läst uppdaterat i huvudet. Jag kommer läsa på liiiite varje dag för att nöta in informationen, det kan knappast vara dåligt och det är knappast så att jag kommer läsa något som jag INTE är intresserad av. Händer det att jag måste tenta om igen...jag då är jag inte helt tom i bollen iaf så att jag kommer behöva panikplugga i sista stund. Klarar jag tentorna iaf...jag då har jag extra kunskap i bollen ;)
Ny kurs är det nu iaf och jag ser fram emot den. Vårdvetenskapliga teorier handlar det om och det verkar spännande :)
Jag har inte kikat något närmare på det hela mer än att jag har läst på lite om Florence Nightengale och det är intressant. Jag tog "ledigt" efter att ha skrivit tentan i lördags och har tillåtit mig att slappa nu i 1,5 dag. Imorgon skola och jag ska studsa iväg till mina kära kurskamrater med ett stort leende :)
Nu...natti natti från Mor Natalia

tisdag 9 april 2013

Hålla modet uppe


Just nu sitter jag och vrålpluggar inför en omtenta som ska skrivas på lördag. Det är tufft, riktigt tufft för samtidigt har en ny kurs börjat och valen att gå eller inte gå på föreläsningarna samt att fokusera enbart på omtentan...ja det är som att välja mellan pest och kolera som en vän sa till mig idag.
Jag kämpar inte enbart med pluggandet utan jag kämpar också med att hålla modet uppe och att peppa mig själv. För stundvis känns det som att jag jobbar på i onödan, för jag kommer ändå inte att klara detta och allt kommer gå åt pipan.
När jag sitter med gamla tentafrågor och instuderingsfrågor minns jag även den tenta som var i förra veckan och då tappar jag modet, jag blir frustrerad och arg!
Jag tillåter dessa känslor komma men låter dem inte stanna kvar, samma sak när det gäller den avundsjuka man har mot sina klasskamrater som faktiskt klarade tentan...för hur man än vrider och vänder på det hela kan man inte låta bli att önska att man faktiskt var en av dem som klarade tentan... ;)
Låt känslorna komma men låt dem också passera, för om jag blir kvar i dem kommer jag stå och stampa på samma punkt hela livet.
Just nu snurrar det i huvudet på mig, det känns som att jag har mindre kunskap än vad jag hade sist jag gick och skrev just den här tentan. När jag gick till min första tentaskrivning gick jag dit med glatt humör och var faktiskt rätt kaxig...fattar inte hur och varför...den här gången känner jag mig vemodig och rädd...
Jag ska ge järnet och plugga på som en tok, göra mitt bästa på lördag och sen är det bara att slänga sig in i den nya kursen och ge järnet där. Jag har som sagt inte deltagit alls i kursen den här veckan men det verkar som att det är en massa frågeställningar att ta ställning till och mycket "filosoftänkt" aja...jag får ta tag i det till helgen... ;)

söndag 7 april 2013

Så det kan bli...


Tja..ni såg ju vad jag hade för fina små planer för den här dagen...visst lät det fint, positivt och företagsamt... Men blev det så?? Nehe...varför skulle lilla jag fullfölja min plan..haha...nänänä....hon låg kvar i sängen till klockan 12:00 ! ! ! ! ! Jajamen...lilla maken fick stiga upp och ge ungarna frukost, ta hand om kaoset medan frun låg och drog sig...
Fy på mig!!! Blir totalt skogstokig...jag skulle ju, jag borde ju, varför??? Men, men...gjort är gjort och hela dagen försvann för mig, jag fick skylla mig själv och fick duktigt stanna hemma och plugga medan ungarna hoppade på mig. Åka till universitetsbibl.?? Bara att glömma ju....jag steg upp 12:00 ögonlocken öppnas ju inte förrän ca 1 timme efter...ja...det är ju lönlöst att åka ner för 2 timmar.
Men, men...jag har pluggat på så gott det gick, sen är det bara att tuta och köra hela kommande veckan..så det så.. ;)

lördag 6 april 2013

A brand new day....


Jag skulle ha börjat redan igår var det tänkt men icke...jag läste ju som sagt inte något alls... men duktigt satte jag mig med mina böcker vid köksbordet idag efter att ha sparkat ut familjen. ;)
Cellen börjar vi med nu igen, för att sen fortsätta med nervsystemet...och så etc, etc... Den här gången kommer jag dock att köra en snabbis genom allt för att sen börja plugga på gamla tentor. Men allt ska ta mig tusan in i huvudet!!! Fick mig dock en finfin överraskning idag när jag gjorde den eminenta upptäckten att nästa vecka är totalt fullbokad med diverse saker som jag måste vara på. Måndag föreläsning hela dagen, samma med tisdag. Onsd. läkarbesök för att sen springa på intervju...huh...ja, hur ska man hinna...plus att dottern måste till farbror doktor så tid måste bokas för henne med... Men, men...som sagt, kavla upp ärmarna och ge sig in i leken. Imorgon blir det att stiga upp med tuppen och ta en tripp till universitetsbiblioteket för att plugga. 11-15 blir det!! Duktig student ska jag vara...hihi...

fredag 5 april 2013

Givin' up??!!


2:a tentan skriven för terminen...den här gången ville jag bara bryta ihop, lägga mig i en enda stor pöl, gräva en grop, hoppa i och dra täcket över mig...kändes hemskt!!! Det är då man undrar vad man håller på med!! "Jag borde ha läst på mer!!!" "Jag borde legat i mer!!!" Man känner sig lat, korkad och dum!! Jag klev ut ur tenta salen med taggarna utåt, huvudet kändes som ett enda stort vakuum och jag var arg, jag var riktigt arg så arg att jag ville bara gråta. Aggressionen blev knappast mindre av att jag satte mig med några klasskompisar och jag började sakta men säkert inse att jag hade svarat fel på måååånga frågor! "Åk hem din idiot och börja plugga till omtentan nästa vecka istället" ekade det i mitt huvud!!!
Vad gjorde jag? Jag åkte och hämtade mina små töser, åkte hem, satte på kaffe och läste en tidning. Lugnade sakta men säkert ner mig, lagade mat och lät dagen ha sin gång. När småtjejerna skulle nattas somnade jag med dem och vaknade några timmar senare och mycket lugnare. Jag har inte pluggat ngt alls idag och jag kommer förmodligen heller inte göra det. Sätter mig här framför datorn istället och gör ett inlägg om vad jag känner just nu, låter fingrarna gå och skriver av mig och låter allt komma ur mig. Kanske inte blir ett bra och läsvärt inlägg men jag har fått skriva av mig.
Idag har jag haft en krisig dag, en dag då jag ville ge upp, en sådan dag då jag andra gånger kanske tom hade gett upp. Men jag tänker inte ge upp, jag har länge drömt om det här och jag har fått chansen och kommit in på den här utbildningen då ska jag inte sabba det. Jag klarade förmodligen inte tentan jag skrev idag, jag har kanske en del att läsa men jag har en bra bas att bygga på. Givin' up?? No way!!!

måndag 18 mars 2013

Ytligheter


Följa flocken!! Inte sticka ut!! Vara  n o r m a l!!!
Det är sånt som gör mig galen...ändå kan jag knappast påstå att jag själv är stark nog att stå emot.
Jag blir alldeles varm i hjärtat och otroligt glad när jag ser människor som gör "sin grej", folk som vågar gå mot strömmen, som vågar synas och sticka ut. Jag fullkomligt ljublar!! Människor som inte följer det senaste modet, trenden och som är sig själva. Människor som står för vilka de är!!! Jag önskar jag vågade göra detsamma, men jag måste säga att jag är för vek, jag vågar inte, jag tycker inte om att ha focus på mig och jag ogillar starkt att synas. Att jag på allt detta är överviktig gör att jag vill ÄNNU mindre synas!! Jag är den som sitter längst bak, i ett hörn och gärna tyst, vill vara så osynlig som möjligt och så grå som möjligt. Varför?? Jo, för att vara överviktig är detsamma som äcklig, osexigt och oattraktivt. Man är inte fin helt enkelt och många människor rent ut sagt äcklas av överviktiga människor. Detta förstärks kraftigt av mig själv då jag är den som har sett mig själv i underkläder eller naken (något folk inte får se), jag är den som har sett mina tjocka lår och celluliter...
Ännu hemskare är att focus ligger just på det ytliga och inte på det som är viktigt. Är det någon som undrar hur jag som överviktig mår?? Bortsett från den psykiska biten... Hur är det att vakna mitt i natten av att ens händer är bortdomnade? Hur är det att inte kunna gå upp för en trapp utan att tappa andan? Hur är det att inte kunna gå i högklackat för att det värker om benen? Att ha hon i leder? Att vara ständigt trött? Att ha ett blodsocker som åker berg och dalbana... Detta är bara några delar av allt det som kan hända i en överviktigs kropp...och jag lovar, det är inte kul... :(
Jag har varit osynlig länge, dels för att jag inte syns och hörs och dels för att jag har varit den som har varit outbildad och lite smått korkad...man har inte lagt särkilt mkt tid vid att höra vad jag har att säga och jag är van vid att man avbryter mig..."hon kan ju ändå ingenting.."
Denna attityden har ändrats de sista månaderna och jag blir förbannad!! Många vet att jag började läsa till ssk i januari i år och senast igår fick jag uppleva den här attitydsförändringen... *morr*
Jag var på ett kalas och helt plötsligt kommer det fram en släkting som med nöd och näppe hälsar på mig och frågar hur barnen går och klagar lite smått att jag aldrig kommer på kaffe... Den här släktingen började prata med mig om min utbildning och hur jag nu har världen framför mina fötter. Hur viktigt det jag läser är och hur intressant och bla, bla, bla... Ssk är ingen högutbl. men ingen låg heller...men uppenbarligen så tycker folk att man har blivit mer intressant att prata med... Jag har flertalet gånger reagerat vid att människor som inte brukade bry sig om vad jag har att säga helt plötsligt stannar upp och lyssnar, frågar och är intresserade på riktigt... VAD FAN rent ut sagt!!! Jag är SAMMA person som innan INGET har ändrats!!! VARFÖR ville man inte lyssna på mig förr och VARFÖR är det ok helt plötsligt??? Ni kanske tycker att man ska njuta av det nu och vara glad, men jag tycker det känns nedvärderande. Dessutom tycker jag att det blir så fruktansvärt tydligt hur ytlig den här världen är. Du är ingen om du inte har ett visst utseende, ett visst levnadsätt, en viss summa på banken och en viss utbildning. Detta får mig att spy rent ut sagt!! FY FAN!! Jag har inte ändrats det minsta sen jag började läsa, visst...jag kan liiite mer om människokroppen, men mina åsikter och det jag hade att säga är PRECIS detsamma...varför räknas min åsikt helt plötsligt?? Jag äcklas!!!!

söndag 17 mars 2013

Äkta, oäkta eller plagiat?


Att livet är fullt av överraskningar är ingen nyhet. Ingen kan heller påstå att livet är en enda raksträcka.
I år fyller jag 33 år och jag måste nog säga att jag tror att det är först nu som jag har insett att livet inte är så lätt som jag trodde. 33 år, 3 barn och en make och uppenbarligen var livet fram till nu i mina ögon mindre komplicerat än vad jag trodde. Komplicerat är kanske fel ord, för livet är vad vi själva gör det till och egentligen är det kanske inte ens livet som är komplicerat...utan de personer vi väljer att ha i våra liv.
Jag har alltid trott att det jag har framför mig är så som det presenteras för mig, dvs om jag har en blommig vas framför mig är det en blommig vas och inget annat. Sista tiden har jag fått lära mig att den blommiga vasen är bara en illusion, det är inte äkta...jag kanske trodde att jag hade köpt mig en blommig vas men om jag skrapar lite på ytan så var det egentligen en randig vas. Vasen var "utklädd", den var oäkta och ett plagiat rent ut sagt.
Är det så det är?? Är människor runt oss inget annat än plagiat?? Är livet för många en enda stor maskerad? Vad är det som är så intressant och roligt med att manipulera, lura och föra människor bakom ljuset? Är det inte bättre att vara äkta?? Att visa det sanna jaget och bara slappna av? Jag tänker att det måste vara fruktansvärt energikrävande och jobbigt att hela tiden leka med andra och att hela tiden behöva hålla reda på alla pjäserna som man lagt ut på spelplanen. Varför vill man ens leva så? Det är helt bortom  mitt förstånd.
Jag har hela mitt liv varit som en öppen bok, jag har levt mer i stil med "all in" och jag kan nog säga att jag har varit mycket lättläst bok. Detta har det blivit ändring på, jag har fått lära mig den hårda vägen att vara på min vakt och blivit mer sluten. Jag har blivit tvungen att bli den person som jag inte själv har trott på, jag tror inte på att vi människor ska leva isolerade och jag tror på att man ska finnas för varandra då människan är ett flockdjur. Tyvärr finns det parasiter där ute som livnär sig på andra och de människorna förstör för oss. Förmodligen är det de människor som förgiftar tillvaron för andra och de människor som skapar intriger och förstör för andra. Frågan är: Vad gör man med den sortens människor?? Själv utesluter jag dem ur mitt liv. Men jag kan ändå inte låta bli att undra "Varför??"!!! Varför väljer man att vara oäkta och manipulerande? Vill man inte vara äkta? Vad är det för behov man har? Varför vill man omge sitt liv med intriger? Förstår man inte att en dag kommer allt att komma fram i dagsljuset och då har man egentligen förstört enbart för sig själv? Jag kanske blir sårad, men den som blir skadad på riktigt är egentligen du...du som har fört mig bakom ljuset...

onsdag 13 mars 2013

My first pincurls...

Idag gjorde jag det för första gången: pincurls!!! Jag kan inte påstå att det blev jätte lyckat och jag behöver nog öva på det här! Men här är resultatet och ni som har vanan inne får gärna komma med tips och råd! Jag rullade upp håret efter att ha duschat och sov med det. Kammade och försökte frisera. Håret ser risigt ut :( Vad kan man göra åt det?? Jag kommer göra om detta och jag kommer öva!! :)

tisdag 12 mars 2013

JA! JA! JA!!!!

Kan inte annat än bara vilja sprida det budskap som den fantastiska UnderbaraClara satt igång!! Anta utmaningen du också!! Och jag säger bara: HEJJA!!! Tänk om alla ville anamma detta, tänk vad långt vi skulle komma. Dels ur miljöperspektiv och även ur ekonomiskt perspektiv. Det är en hemsk konsumtion som pågår idag och framför allt av våra barn egentligen. Dagens leksaker är riktiga köp/släng...de slits knappt och kvaliten är katastrofal. När min mellersta fyllde år i januari gick jag och köpte henne en prinsessklänning för att hon önskade sig det. Jag gav hela 399 kr för den och förväntade mig att den skulle hålla (för utklädningskläderna man köper i leksakaffären håller inte) hon satte på sig den med stor entusiams och det tog inte mer än 5 min och det var redan stora revor i den!!! Jag gick helt klart tillbaka med den och krävde pengarna tillbaka!! Men visst är det sjukt!!! Och inte vart min dotter gladare...snarare tvärtom. Den prinsessklänning jag köpte till henne från Stadsmissionen höll långt mkt bättre och kostade så mkt som 1/4 mindre om jag minns rätt!!
Jag byter gärna leksaker med andra och jag skänker gärna mina barns leksaker och rensar i deras rum, dagens barn har för_mycket!!! De har så mycket leksaker att de inte ens ser dem.
Sprid Claras budskap du med, jag kommer helt klart att göra det!!! Här är länken till hennes inlägg, Antag utmaningen. Gå in och läs!!!
                                          Bild lånad från www.underbaraclaras.com

Symöte

Många stickprojekt på G just nu och sticksuget är stort!! 3 st barnkoftor stickar jag på och en sjal! På bilden ser ni en av koftorna. Jag har utgått från samma mönster som förra koftan jag stickade men jag gör små ändringar och olika mönster på dem! Ni ska självklart få se det färdiga resultatet!!

måndag 11 mars 2013

Mac and cheese

Idag lagade jag macaroni cheese till middag!! Mums mums kan jag säga!!
Recept?? Från någon amerikansk hemsida. Kort kan jag säga att man kan göra en ostsås (eller köpa en färdiglagad) och blanda med kokta makaroner. Vill msn kan man avsluta det hela med att gratinera i ung med lite ströbröd. Det momentet hoppade jag. Ostsåsen smaksatte jag med lite tabasco och även torkad basilika, blev riiiiiktigt gott!!!
Helt klart en barnvänlig maträtt dessutom som går snabbt att laga. Minus?? Inte figurvänlig!!!!


Stickkafe

En liten stund för mig själv medan barnen leker inne på Småland på IKEA! Kaffe, kaka och min stickning! Hinner man inte gå på stickklubbens träffar får man fixa eget... Ensam?? Det gör inget...fast jag hade inte tackat nej till sällskap...
Stickar på en sjal här, design by Steven West!!

söndag 10 mars 2013

Virkad sjal till tösen

Min mellersta har fått en virkad sjal som hon är stolt över! Sjalen har även fått sig en virkad blomma med en pärla i mitten! Lillasyster vart sur och även hon vill ha en nu... Så nu är det bara till att sätta igång för mamma!! Det värmer och man blir glad när barnen uppskattar det mamma skapar åt dem!!!

Vinterns sista suck

Ja, vintern verkar inte vara över och det är säkert inte sista gången vi kommer få se snön falla för den här säsongen. April kommer ju efter mars och alla har vi ju hört talas om aprilväder. Visst, jag och många andra längtar efter våren, men det är ändå en viss charm i att snön faller så här års och man mumlar en smula över att det hade ju faktiskt börjat töa och att "nu får det vara nog"... Jag gillar det...hihi...

lördag 9 mars 2013

Restart and mindfullness


Jag fattar inte vad jag har hållit på med sista tiden, jag har ödslat min tid och jag blir riktigt förbannad på mig själv.
Allt jag har önskat mig och allt det jag bett om finns i mitt liv just nu, jag har absolut ingenting mer att begära jag har allt!!! Och vad gör jag?? Tjurar!!!?? Tjurar och har dessutom vänt ryggen till det som jag har suckat efter så länge.
Vad håller jag på med?? I början av året gjorde jag ett inlägg om att införa stora ändringar i mitt liv, om att det nya året kommer med nya chanser och att det är ett tillfälle att starta om. Jag skrev det och det lät så fint och bra, men inte tusan anammade jag det. Nu är det skärpning som gäller. Jag har gått runt och tjurat över att jag är överviktig, och det är så synd om lilla mig som har 40 kg för mkt på kroppen..bla, bla, bla...
Men sluta gnälla lilla gumman, ta dig själv i kragen, du vet precis vad du måste göra. Jag har jobb upp över öronen att ta tag i vad gäller skolan men hittar hela tiden undanflykter och jag vet inte vad det är jag flyr från, eller jag flyr inte jag ställer till det för mig själv. Ungefär som att jag gillar att sätta mig själv i skiten...sen gnäller jag. NEJ!!! Nu får det vara nog, nu har jag dessutom skrivit det här!!
Jag har gjort förändringar i mitt liv, jag har stängt dörren för folk jag inte vill ha i mitt liv längre då vet visade sig att det gjorde mer skada än nytta, jag har varit så pass stark. Den harmoni jag har kämpat för att få i mitt hem har börjat infinna sig dessutom och jag har börjat välja väldigt noga vilka jag umgås med. Balansen jag söker är ännu inte här men jag kan tydligt känna att den börjar komma. Den är inte långt ifrån mig. Men jag måste organisera mig. Just nu är allt i en enda röra!! Jag ligger ännu en gång efter med skolarbete och där har jag ingen annan än mig själv att skylla. Mitt hem är en enda stor röra, stryktvätt har samlat sig sen flera veckor tillbaka, dammet yr och golvet måste svabbas. Matvanorna är katastrofala, och mina sömnvanor ännu värre.... *suck* Ändringar måste helt enkelt ske, om jag har några fina och snälla bloggläsare där ute som har bra tips att komma med om hur man organiserar sitt liv tar jag mer än gärna emot dem...
Det är bara drygt 2 månader sedan jag började läsa och det började med att man fullkomligt slängdes in i studentvärlden, det var som att störtlanda rakt in i en vägg *smack* sa det. Jag har 3 barn och det är inte lätt...men jag vet också att jag kan och kommer klara det...om jag bara kan ta och rycka upp mig och organisera mig lite bättre. Ämnena jag läser är sjukt intressanta, jag tycker verkligen att det jag gör är roligt, vilket gör det hela lättare. Organisering...organisering...det är allt jag behöver och focus!!!

fredag 8 mars 2013

Kvinnodagen


Idag är det den internationella kvinnodagen. En dag som har hamnat lite väl i skymundan vilket inte förvånar mig det minsta. Som jag skrev i ett tidigare inlägg tycker jag mig se en trend som går bakåt i strävan för jämställdhet istället för framåt. Vi har slappnat av för mycket och lägger fokus på fel saker. Saker som att det ska heta hen istället för hon/han, att flickor inte ska leka med dockor etc. etc.

Kanske ska vi ta och fokusera istället på att visa våra barn att kvinnor kan sätta upp en vägg, att de kan gipsa, kan bygga en altan och att pappa faktiskt kan sy dit en knapp. Kanske ska vi sluta med pojkarna mot flickorna. Kanske ska vi sluta prata om tjej och killfärger eller öht inte prata om kön mer än att det är en skillnad mellan det vi har mellan benen...no more and no less. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, när det kommer till jämställdhet är det barnen som vi vuxna ska lära oss av och inte tvärtom. Barnen är redan jämställda på ett naturligt sätt. Barnen gör inte skillnad på pojke och flicka mer att de är fascinerade över att pojkar har snopp och flickor snippa. Det är vi vuxna som lär dem att flickor har klänning och att pojkar inte kan ha det. Titta på när barn leker så gör de ingen skillnad alls, titta barnen och lär av dem.

Idag är det som sagt kvinnans dag och det tänker jag fira!! Vi kvinnor har och förtjänar en egen dag, inte för att kvinnan är mer värd än mannen (för börjar vi prata så, då är vi helt ute och cyklar, alla människor är värda lika mkt), men för att vi kvinnor har fått kämpa extra för vår rätt. Männen fick rösta från början, vi kvinnor fick jobba för den rätten. Kvinnan hade inte arvsrätt från början, vi fick jobba för det...etc. etc. Av DEN anledningen anser jag att den här dagen är värd fira.

onsdag 6 mars 2013

Veggonara

Idag lagade jag mat med inspiration från den här bloggen. Jag "veggoserade" receptet en aning dock och det blev mumma...synd bara att familjen inte höll med... Det blev en carbonara a la veggo!!! Jag köpte mig ett paket veggostyle bacon och det var mumsmums...tusen gången godare än grisbacon!!! :) Kan rekomendera det starkt till alla, vare sig man äter kött eller inte, prova...det är ju alltid kul att variera sig lite. Hur gjorde jag??

Här kommer receptet på:
 

 Mor Natalia's Veggonara:

 1 pkt vegetariskt bacon (jag köpte Hälsans kök)
 1 pkt sojagrädde (alpro hade jag)
 1 gul lök
 1 äggula.
1 konserv champinjoner (vill man kan man ha färska)
salt/peppar

 Jag började med att koka pastan enl. anvisningarna. Hällde av vattnet och lät det rinna i ett durkslag. Fräste den finhackade löken i lite olja, slängde sedan på "baconet" och sist champinjonerna. När allt hade fräst en stund tog jag undan kastrullen från värmen och hällde i pastan. Vispade ihop grädden med äggulan och hällde på pastan, rörde om. Sist men inte minst hade jag några små bitar av ost som jag faktiskt också rev i, blandade och serverade... *mums*
Middag på en kvart ;)