söndag 17 mars 2013

Äkta, oäkta eller plagiat?


Att livet är fullt av överraskningar är ingen nyhet. Ingen kan heller påstå att livet är en enda raksträcka.
I år fyller jag 33 år och jag måste nog säga att jag tror att det är först nu som jag har insett att livet inte är så lätt som jag trodde. 33 år, 3 barn och en make och uppenbarligen var livet fram till nu i mina ögon mindre komplicerat än vad jag trodde. Komplicerat är kanske fel ord, för livet är vad vi själva gör det till och egentligen är det kanske inte ens livet som är komplicerat...utan de personer vi väljer att ha i våra liv.
Jag har alltid trott att det jag har framför mig är så som det presenteras för mig, dvs om jag har en blommig vas framför mig är det en blommig vas och inget annat. Sista tiden har jag fått lära mig att den blommiga vasen är bara en illusion, det är inte äkta...jag kanske trodde att jag hade köpt mig en blommig vas men om jag skrapar lite på ytan så var det egentligen en randig vas. Vasen var "utklädd", den var oäkta och ett plagiat rent ut sagt.
Är det så det är?? Är människor runt oss inget annat än plagiat?? Är livet för många en enda stor maskerad? Vad är det som är så intressant och roligt med att manipulera, lura och föra människor bakom ljuset? Är det inte bättre att vara äkta?? Att visa det sanna jaget och bara slappna av? Jag tänker att det måste vara fruktansvärt energikrävande och jobbigt att hela tiden leka med andra och att hela tiden behöva hålla reda på alla pjäserna som man lagt ut på spelplanen. Varför vill man ens leva så? Det är helt bortom  mitt förstånd.
Jag har hela mitt liv varit som en öppen bok, jag har levt mer i stil med "all in" och jag kan nog säga att jag har varit mycket lättläst bok. Detta har det blivit ändring på, jag har fått lära mig den hårda vägen att vara på min vakt och blivit mer sluten. Jag har blivit tvungen att bli den person som jag inte själv har trott på, jag tror inte på att vi människor ska leva isolerade och jag tror på att man ska finnas för varandra då människan är ett flockdjur. Tyvärr finns det parasiter där ute som livnär sig på andra och de människorna förstör för oss. Förmodligen är det de människor som förgiftar tillvaron för andra och de människor som skapar intriger och förstör för andra. Frågan är: Vad gör man med den sortens människor?? Själv utesluter jag dem ur mitt liv. Men jag kan ändå inte låta bli att undra "Varför??"!!! Varför väljer man att vara oäkta och manipulerande? Vill man inte vara äkta? Vad är det för behov man har? Varför vill man omge sitt liv med intriger? Förstår man inte att en dag kommer allt att komma fram i dagsljuset och då har man egentligen förstört enbart för sig själv? Jag kanske blir sårad, men den som blir skadad på riktigt är egentligen du...du som har fört mig bakom ljuset...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar